Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Mannen och verket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302-
levande intresse för honom själv. Han har angått dem,
och de ha följt lians framfärd med livligt deltagande.
Vad var hemligheten i denna hans makt? Den stora
begåvningen, snillets gudagåva? Icke den ensamt.
Wilhelm Ostwald har i sin bok »Store män» skildrat två
forskartyper, som han vill kalla klassikerns och
romantikerns. Den förre mognar sent, arbetar långsamt, har
ringa förmåga att väcka personlig anklang och
bekymrar sig icke heller om sådant. Han skriver egentligen
för sig själv, för att klargöra sin egen tanke, och tänker
ej på läsarna. Och dock kan han vara ett geni, som den
store Helmholtz. Romantikern har ett snabbt själsligt
tempo, han arbetar raskt, hans stil är fängslande, han
gör i själva sitt framträdande ett omedelbart och starkt
intryck av personlig betydenhet. Och därför blir också
hans verk genast uppmärksammat i vidaste kretsar.
Ostwalds typer återfinnas annorstädes än i vetenskapens
värld. Förmågan att slå an, sätta medmänniskornas
fantasi i rörelse, göra sig gällande i deras ögon beror på en
särskild utrustning, som icke ens är varje snilles egendom.
Den innebär gåvan att i det personliga framträdandet
och i umgänget med människor lägga i dagen skapande
ursprunglighet, våga att bryta med gängse schablon och
vedertagna mönster, som gör den vanliga människans
uppträdande ofritt, intetsägande, vardagligt, våga att
vara sig själv i väsen och gärning så långt rimlig
hänsyn till andra tillåter. Nathan Söderblom yttrade en gång
om en vän, som han värderade särskilt högt: Han är den
ende i Uppsala, om vilken man aldrig i förväg vet, vad
han kommer att säga. Själv var han ständigt en
överraskningarnas man.
Disputationen i Leipzig mellan Eck och Luther
inleddes med lysande pomp och formell högtidlighet.
Hälsningstal på universitetet, mässa i Thomas-kyrkan, där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
