Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sömnens problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viss kraft. Härav förklaras dels det välbekanta
faktum, att alltför långt driven uttröttning gärna vållar
sömnlöshet, dels de ödesdigra symptom, som i
regeln inställa sig, när organismen med våld hindras
från att sova. Belysande härvidlag är utgången av
ett experiment, som en fru von Manaceïne utförde
med 10 unga hundar, som hon utan att tillfoga dem
något våld hindrade från att sova: efter fem dagar
voro fyra av hundarna döda, och de övriga så
utmattade, att de ej kunde räddas till livet. Under
de sista timmarna hade deras kroppstemperatur
fallit med 4—5,8 grader, och antalet blodkroppar
hade sjunkit med mer än hälften; av kroppsvikten
hade de däremot endast förlorat omkring 10 proc,
medan en svältande hund kan förlora 50 procent
av sin vikt, innan han dör. Den ostyriga jaktfalken
kan man göra tam och foglig genom att i tre dygn
hindra honom från att sova; en liknande metod
användes än i dag i Kina gent emot förbrytare,
dock väl mera som straff än som förbättringsmedel.
Med den uppfattning man numera hyser om
sömnen som en form av aktiv verksamhet,
förbinder sig helt naturligt den frågan, om det icke inom
organismen ges ett särskilt organ, som utsänder
sömngivande impulser, vilka avkoppla
förbindelserna med yttervärlden. I själva verket synes man
numera i fackmännens krets luta åt den
uppfattningen, att det hos människan och de högre djuren
finnes ett särskilt sömncentrum eller sömnorgan,
ehuru det naturligtvis stöter på stora svårigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
