Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sömnens problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sömnorganet drives att periodvis aktivt ingripa i
organismens verksamhet, så synas dessa vara av flera slag.
I främsta rummet trötthetskänslan, som direkt driver
sömnorganet att reagera, därjämte även själva
tanken på sömn, som kan verka suggestivt, dessutom
kemiska ämnen (sulfonal, veronal o. s. v.) samt
slutligen elektriska retningar och extrema temperaturer
(så väl stark köld som hög värme disponera till
sömn). En närmare inblick i dessa faktorers
verkningssätt fattas oss emellertid ännu, liksom
överhuvudtaget tillvaron av ett särskilt sömnorgan ännu
måste anses vara obevisad, om också högst sannolik.
Ett steg längre i samma riktning som den
normala sömnen är de varmblodiga djurens vintersömn,
som kännetecknas därav, att kroppstemperaturen
sjunker starkt, stundom ända ner till noll, att
hjärtat och pulsen nästan står stilla o. s. v.; vid
uppvaknandet av vintersömnen stiger temperaturen
mycket hastigt, hos en flädermus t. ex. på en kvarts
timme från 11 till 33 grader o. s. v. Även hos
människan kan man spåra ansatser till en sådan
vintersömn, då t. ex. bönderna i Sydryssland under
missväxtvintrar tillbringa flera månader till sängs
och därvid sova så mycket som möjligt.
Principiellt skild från sömnen, såväl den normala
som vintersömnen, är däremot den av alkohol,
kloroform och andra bedövningsmedel framkallade
narkosen. Visserligen finnes en påtaglig och ganska
betecknande likhet med sömnen så till vida som
medvetandet är borta och rörelseförmågan upphävd;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
