Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET.
Anderssonskans Kalle har “strykdag.”
NEJ, si lilla fru Bergström! sa Pilgrenskan och högg tag i Bergströmskans
kjol, så att “sprundet” kom att räcka ned till
“skoningen”. — Jag måste tala om för frun att nu ändtligen
har Anderssonskans Kalle, de osvarfvade eländet till pojk, fått
ordentligt me stryk.
— Ho, ho, ho! skrattade hon. Han fick så de räckte till för hans
barnbarn också, om en annars så snäll gud verkligen, tänker låta
ett sånt varnande exempel, som Anderssonskans Kalle, få några
barnbarn.
— Jo, si pojken hade förstås olofvardes vart ute å lekt.å när han
så kom hem, skulle han ha “smisk”, gubevars, men den listiga pojken
han visste råd han! . . . . Han talade glädjestrålande om att han
å ett par andra “frön” hade funnit på en silfvergrufva i Tyskbagarbergen
å visade mor sin några svartaktiga stycken i ett papper.
— Kan lilla fru Bergström tänka sej hva de va då? . . . . Åh, jag
rent åf ryser, när jag bara tänker påt! . . . . Tänk sej — de va
bergkrut! Just bergkrut, som lian hit+at i en sprängkur medan “basen”
låg å sof.
— Å de värsta af allt, hans trätgiriga mor trodde honom . . . .
Den människan ä då, gu öke brökakan, så dum så hon knappt kan
skilja mellan en. smörgås å ett lokemetiv.
— Hon blef så gla, så hon sprang ner på magasinet å köpte
färskt kaffebrö åt den illmariga pojken å slog vatten på sumpen å
satte på för pojken skulle få lite varmt i sej.
— Men under hela tiden hade hon den där “silfvergrufvan” i
tankarne, å till slut kunde hon inte låta bli att fråga Kalle, hur man
skulle kunna få silfret ur bitarna, å pojken säjer att man ska
smälta ur’et. Tänk, tänk, tänk!
— Nå, hva tror ni hans spektakel till mor gör? — Jo, hon tar å
stoppar krutbitarna, obemärkt, in i kakelugnen, där just kaffepannan
stog å puttrade som bäst.
— O, du milde lille gud. å alla små söta änglar må vara mitt
vittne! . . . . Tänk, midt i brasan! De hunno häller inte snyta sej, förrän
de lät som om sol å måne slagit ihop i kakelugnspipan. Den fattiga
Anderssonskan snurrade rundt som ett spinnrockshjul å visste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
