Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUNDE KAPITLET.
Anderssonskans Kalle kokar kaffe.
OJ, oj, oj! vojade sig Pilgrenskan, när hon mötte Bergströmskan
W på magasinet. — Titta noga pä mej, tilläde hon och stack sin
hvassa nasa halfvags in i ansiktet på sitt offer, ser jag inte ut
som en skjorta i ansiktet, hva? Oj, oj, oj! Jag ä sä sjuk, så s^uk ä
alltihop a Anderssonskans Kalles fel. O, den pojken! Hvaför ä han
mte så stor, att han fått lust för sjön, å hvaför har han inte gått med
någon ångbåt till sjöss och omkommit någenstans i
Kimpavimpbukten, eller hva de heter. Madam vet, där Janssonskans okantade
drul plumsade i. Han, vet ja, som slog ut två tänder på Qvisten
polisen, å fick plikta åtta kronor, Nå, de va nu alldeles för mycke för
bara två täander, för de kan man ju få en hel löskäft.
— Men de va inte de, jag skulle tala om . . . . De va om Anderssonskans
Kalle. Den milde lille guden, som sitter där oppe i nattrocken
på molntappen, hade då alldeles bestämdt glömt bort sin
konst, när han snidade te den där pojken. Världen hade gått lika
rundt och solen lyste lika bra, om den där pojken varit ofödd. Och
särskildt skulle min stackars mage haft en hel massa kramp insparad.
Lilla fru Bergström tycker det låter märkvärdigt, men si
saken ä den, att han hållit på att förgifta hela tutten af käringar i
gården.
— Si, hans fattiga mor, som man så gärna vill förlåta synden att
ha födt den där valpen, hade gubevars gjort sig till att flra sin födelsedag
med kaffekalas i tvättstugan. — Oj, oj, oj! De kaffet, de sitter
i mej ännu.
— Där kommer vi alla, hederliga och anständigt klädda, och
spetsade naturligtvis på att få någe riktigt skojit. Si, Anderssonskan,
som hållit på å tvättat, hade inrättat det så bra. Hon hade lånat
sig en tvåkannshurra på kafét, för att vi tre skulle få en ordentlig
skvatt kaffe en gång i lifvet, å så hade hon lagt bräder på karen å
bunkarna, så man satt som på teatern. Å tocke brö sen!
— Ja, vi tog en Iiten smutt, å så började Petterssonskan så trlfligt
om Berglunds där oppe i vind. De där frun vet, som har en dotter
som a på pantbanken. Joho, nu vet man hvarifrån den där näbbgäddan
får sina schangtilemanga kläder. Hon lånar dem förstås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
