Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGOANDRA KAPITLET.
Anderssonskans Kalle lär sin mamma åka velociped.
HÖGMOD går för fall, sa Pilgrenskan, när hon mötte Bobergskan
och såg att hon hade två böcklingar i ett papper.
— Åhja, sa Bobergskan, va de mina böcklingar, som
schottisen gällde, så ska jag säja till ifrån början, att när somliga
snobbar å köper sej påter, kan en ann köpa böckling... .
— Skulle jag vara “somligt”, jag? fräste Pilgrenskan.
— Åh bevare mej, sa Bobergskan, de fins väl andra skvallerkärrmgar
i kvarteret än lilla fru Pilgren.
— Ja, jag ville iust vet, hur de skulle gå om de inte fanns
"skvallerkärringar”, jag . . . . Då skulle somliga få hela lifvet gå iknng
å köpa kaffesump på kafféerna för tolf öre ämbaret å koka ur
den å gå på torget å sälja spat för allra bästa sortens mocka....
Gubevars, sa Bobergskan och krama ihop böcklingarna i ilskan.
så. ryggraden gick af dem på två ställen. — Allri i mitt lif att
jag ens hört talas om att di köper begagnad kaffesump, si de va den
svartaste lögnen, å allri att jag kommer att göra de häller, så länge
di vill ha arton öre ämbaret . . . .
— Jag har väl häller inte sagt någe om kaffesumpen, klippte
Pilgrenskan till. Jag ä väl inte den som lägger mej i andras affarder,
a förrexten tycker jag de kan få vara lugnt nu, sedan den
beskedliga Anderssonskan ä sjuk å hennes markattsunge inte ä i
huset . . . .
— Nej, hva säjer frun! utropade Bobergskan, har vår herre tajit
den sabla pojken . . . . Ja gud välsigne gud!
— Inte för jag tror att vår herre tajit honom just, men borta
a han, å hans mamma hon ligger instoppad i en stor isblåsa å ber
himlen att hennes lilla Kalle ska komma hem snart, för hon har en
stor knölpåk i sängen breve sej att drifva till’en me.
— Ack, om de vore så väl att han kom!
— Ja ack! Men förrexten hva hade mänskan på sadelmakarns
villpåsne” att göra? . . . . När man ä öfver furti år å inte ä snyggare
inunder än Anderssonskan ä, så kan man sannerligen larfva å gå på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
