Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ålders dam kom flygande in genom den motsatta
dörren. Det var den så kallade Pyllran. Hennes
egentliga namn var fröken Pyren, och hon hade
kommit till Högvalla som lärarinna för de yngsta
barnen. — Den lilla sexåriga Vanda döpte henne
genast till »Pyllran», hvilket namn hon fick behålla.
Så småningom kallades hon så af hela familjen,
och kände numera knappast igen sitt gamla namn,
när någon tilltalade henne därmed.
Nu var hennes lärarinnekall i det närmaste slut,
då hon endast hade Vanda att undervisa i vissa
ämnen. André, som nyss fyllt tjugu år, hade
redan i två år studerat juridik i Lund.
Pyllran var en entusiastisk varelse, alltid i eld
och lågor öfver något eller någon, som satte
hennes innersta väsen i skakning. Hon hade en del
rätt goda kunskaper, i synnerhet talang för språk,
ett vänligt sätt att undervisa, och absolut inga
åsikter. Hon svärmade hvarftals för allt under
solen, dock mest intensivt för allt, som angick den
Bungeska familjen, hvilken hon ansåg som
extrak-tet af allt utsökt i den skapade världen. För
resten hade hon en särskild förmåga att fara hit och
dit och i all välmening göra sig mycket brådtom
för ingenting.
Nu kom hon instörtande och bad att ändtligen
få hjälpa till med dukningen.
»Vi ä’ genast färdiga, söta Pyllran», sade
Charlotte, som just lade sista handen vid prydandet af
bordet.
»Ack, så kommer jag ju för sent!» utbröt Pyll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
