Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bara det sätt, hvarpå prosten sakta lyfte sin
stora person från stolen, klingade i
champagneglaset och stödde alla tio fingerspetsarna på sina stora,
hvita händer mot duken, verkade så imponerande,
att de flesta lade ned gaffel och knif på tallriken och
stirrade på honom. Men ett högljudt skratt frän
ungdomens bord nödgade honom att ännu en gång
upprepa klämtningen. Då allt blef tyst, började
han med sin bästa röst, — icke den milda,
beklagande familjerösten, utan den praktfulla
prediko-rösten, som lät som en ljudande malm.
»Mina vänner! Mina älskade vänner! Den plats
jag intager här i huset som familjens själasörjare.»
Han såg ned på fru Bunge vid sin sida. — Hon
kunde ju icke anmärka, att hon aldrig under hela
sitt lif växlat ett ord med prosten angående sin
själ. — »Den platsen så att säga berättigar mig
att på denna dag i detta hem, vid detta bord, säga
ett par ord. Jag skall inte bli vidlyftig.» — Det
sista var måhända sagdt med en litet ironisk ton,
på grund af några halfkväfda hviskningar från
ungdomen, som nådde hans öra.
»Alla veta vi, huru vi ha blifvit mottagna här
i dag, — hur man alltid här blir mottagen. Men
det är icke endast det vackra hemmet, den goda
maten, — den utmärkt goda maten, som värmer
hjärtat och upplyfter sinnet. Det är något bakom
allt detta, hvilket är, så att säga, den härd, den
dolda eld, som sprider sin välgörande värme
omkring sig, och öfver alla dem, som nalkas den.
Skall jag nämna namnet på denna eld? Skall jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
