Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vicl stora bordet, då fru Biinge icke vågade lämna
honom ur sikte, ty fastän han var tjugutvå år, hade
han icke mera själfbehärskning än ett barn på tre
år, och så länge han såg mat och dryck framför
sig, ät och drack han.
Men nu klingade själfva brukspatronen i glaset.
»Ursäkta mig», sade han i en lätt och
ogenerad ton. »Men då jag klädde mig i dag, fann jag
rent händelsevis detta lilla papper i min västficka.
Tillåter du, Anna, att jag läser upp, hvad där
står på det?»
Hans hustru svarade blott med ett leende.
»Ja, det är mycket enkelt! Bara några ord.
Det låter så här:
Tiden går i sällsam hast.
Jag ville be den stanna —
Jag ville hålla tiden fast,
Jag, som ju har min Anna.
Ty ingen tid är mörk och tung
Blott ljus är hennes panna.
Jag tycker jag är evigt ung,
Jag soin ju har min Anna.
Af lyckan hvar fick någon del,
Jag fick den bästa, sanna.
Ja, jag fick lyckan rent af hel,
Jag, som ju fick min Anna!»
Medan han läste, hade hans hustrus ögon fyllts
af tårar. Nu löpte de obehindradt ned för hennes
kinder, och hon gjorde icke minsta försök att hejda
Hogvalla. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
