Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Dessa mycket sköna kvinnor ha ett bestämdt
behof af att omge sig med skönhet», sade André.
»Naturligtvis», svarade Antony. »Och hvad
fru Ida angår, så tror jag hennes tankegång är
denna: Först min skönhet, så mina sköna
toaletter;— diamanter om möjligt! Så min sång! Den
klär mig förtjusande, då blir jag allra skönast, och
så mina tillbedjare, som dyrka min skönhet, ty
jag vill vara den skönaste af alla.»
»Du är mycket sträng!» sade André skrattande.
»Nej, min vän, jag är inte sträng», svarade
Antony. »Det är så högst sällan man möter det allra
bästa, iroii i konsten, om jag så får säga. Men
det näst bästa är också värdt att beundras, och
jag har redan inskrifvit mig som en af fru Idas
mest brinnande beundrare. Man är väl inte mera
än människa!»
Han reste sig raskt från bänken och sade: »Det
är just inte sommarväder i dag, André. Nu ska
vi ha oss en kopp kaffe att värma oss med.»
Han gick in i huset, som André trodde för att
beställa kaffe, men kom strax därpå ut med en
kaffekvarn.
»Min gamla Susanna är vid dåligt humör»,
sade Antony och satte sig med kvarnen. »Hon
har visst tandvärk, och för resten tycker hon inte
om att här kommer främmande, men jag kan så
utmärkt laga kaffet själf.»
André erbjöd sig att hjälpa honom, men Antony
svarade i en afgjord ton:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
