Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han, i det han lyfte hennes hand och kysste den.
»Det är blott, att jag är så lycklig!»
FJÄRDE KAPITLET.
En sammandrabbning.
n af de första dagarna i september, då Vanda
en förmiddag gick upp för trappan till far-
mor, mötte hon André, som kom ned från öfversta
våningen, där föräldrarna hade sina privata rum.
André kom fort, och han såg så blek och upprörd
ut, att Vanda lade sin hand på hans arm och
frågade ängsligt:
»Men hvad är det, André?»
Han svarade icke, men strök bort hennes hand
från sin arm på ett tämligen omildt sätt och
skyndade vidare ned för trappan. Vanda hörde emellertid
icke till dem, som så lätt låta skrämma sig. Hon
sprang efter honom och hann upp honom i parken,
där hon hängde sig fast vid hans arm och ännu
en gång frågade: »André! Hvad har händt? Har
du talat vid far och mor?»
André nickade dystert.
»Nå, hvad sade de då?» frågade hon ifrigt. »Var
det svårt?»
»Mycket svårare än jag hade tänkt!» svarade
André hårdt. »Pappa var som en svamp och
mamma som en isbit.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
