Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverstinnan mycket lugnt. »Det är inte alls min
afsikt att angripa honom. Jag sade ju tvärtom,
att det inte finns en ond blodsdroppe i honom.
Men han är af en helt annan art än André, och
därför begriper han honom inte. André är en
ankunge, som vill i vattnet, och som har den där
galenskapen efter musiken i blodet, — Gud vet
hvarifrån? Anders är en gammal tupp, som
regerar hönsgården, och som anser det för en dårskap
att ankor vilja simma, Voilå tout, min flicka!»
»Måhända kan jag också ha rättighet att ha
ett ord med i laget», sade fru Bunge. »Och
mamma vet måhända, att det är alldeles emot mina
principer, mina allvarligaste principer, att gilla
offentliga föreställningar och nöjen, af hvilken art de
än vara må. Och nu att nödgas se min egen
son — — —»
»En Bunge! En Bunge!» afbröt Pyllran från
sitt hörn och drog nålen med en mycket lång tråd
upp i luften som en protest.
»Hvad säger fröken?» frågade öfverstinnan
skarpt och vände sig på stolen. Ilon var den
enda i familjen, som alltid kallade Pyllran »fröken».
Pyllran blef så rädd vid öfverstinnans plötsliga
frontändring, att hon sjönk alldeles ihop och fick
tårar i ögonen.
»Det är väl inte så underligt, om Andrés
lärarinna, som följt hans utveckling från det han var
liten, nu lider vid att se honom vilja slå in på en
väg, som för honom så långt bort från oss alla»,
sade fru Bunge med en deltagande blick på Pyllran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
