Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET.
Farliga makter.
De sista dar André ännu var hemma kändes
en underlig kväfd oro i luften. Föräldrarna
förhöllo sig ganska tysta och reserverade, men
gingo i all hemlighet och väntade på att deras
gosse dock i sista ögonblicket skulle ångra sig och
komma på andra tankar. Han hade ju inte ens
respengar för att komma bort.
André var också ganska tystlåten och försökte
att se sorgsen ut, men i själfva verket sjöd och
jäste det i hela hans varelse af jubel öfver att nu
få komma bort för att börja sitt eget lifsarbete
och att kunna göra det utan alltför stora
bekymmer. Alla andra hänsyn, ja, till och med smärtan
att lämna föräldrahemmet bleknade gentemot den
känsla af lycka, som hade bemäktigat sig honom
vid tanken på en framtid efter hans eget sinne.
Den, som däremot icke alls kunde dölja eller
behärska sina känslor, var Vanda. Morgonen efter
öfverstinnans och Andrés samtal hade André genast
anförtrott Vanda hvad som händt, och hon blef,
om möjligt, ännu lyckligare än han själf.
Man kunde ha trott, att det var hon, som skulle
ut i världen och pröfva sin lycka, ty ingen
fölunge, som slappes ut ur det mörka stallet på
midsommarbete, kunde ha störtat omkring i en mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
