Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sista afsked från hennes älskade? Då André räckte
henne handen till afsked, sade hon hastigt:
»Jag skall gå med dig!»
»Lämnar du mig?» sade prosten i en ömklig
ton, »Jag tycker inte om att du går ifrån mig.»
Men i detta ögonblick var Anne-Marie till och med
okänslig för sin fars och mors önskningar, och för
första gången i sitt lif uttalade hennes oskyldiga
mun en alldeles medveten osanning, då hon
mycket bestämdt sade:
»Det är någonting, jag får lof att ge André
med sig till Vanda», hvarmed hon skyndade ut
genom dörren.
Då de unga tu stodo ensamma i förstugan,
sade Anne-Marie i en hastig, upprörd ton:
»Hur gick det, André? Har du talat med dina
föräldrar?»
»Ja», svarade han. »Det har gått sönder mellan
oss.»
Anne-Marie blef krithvit i ansiktet. »Så
förskräckligt!» sade hon och tog sig med båda
händerna om hufvudet.
»Det skall nog i alla fall bli bra!» svarade
André. »Farmor hjälper mig, och jag far nu ut
för att studera musik, så som jag själf vill. Om
det blir något af mig, och det ska det bli, så ska
du få se, att föräldrarna åter komma att ta mig
till nåder. Pappa tycker alltid om folk, som har
medgång. Nu ska jag arbeta af alla krafter,
Anne-Marie. Jag har ju en till att arbeta for —
det är ju säkert?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
