Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det skulle han naturligtvis ha varit», svarade
hon. »Men han gitte inte.»
»Hvad menar ni?» frågade André.
° • o
»A nej, han orkade inte ta lifvet pa allvar.
Han bara lekte med sin begåfning, från ett till ett
annat, som ni vet seden är hos så många af våra
svenska snillen. Beständigt tröttnade han på
allting och skulle ha ombyte, och så blef det aldrig
något helt med någonting. Och så var det
kam-ratlifvet! Kamratlifvet liksom åt upp honom. Allt
det myckna, som skulle ha blifvit arbete och
produktion, det pratade han bort i kamratlifvet. Han
ville ha roligt, och han hade roligt!»
»Men hade han inte något hem? Han var ju
gift?» frågade André.
»Jo, han gifte sig mycket ung», svarade hon.
»Min mor var dotter till en österrikisk violoncellist.
Hon var vacker, mycket vacker, men hon roade
inte min far. Hon var tystlåten och melankolisk,
och då pappa var så litet hemma, blef hon ännu
mer melankolisk, och då fick han ännu mindre lust
att vara hemma. Far spelade än i ett och än i
ett annat teaterkapell, ibland på restauranger, om
somrarna vid badorter. Han tyckte, som sagdt,
mycket om ombyte. Mamma och jag sutto hemma
och hade tråkigt.»
»Och fattigt måhända?» inföll André.
»Ja, vi hade det smått», svarade hon. »Pappa
förtjänade ju så mycket, att han kunde ha haft
till vårt dagliga bröd; men han måste först och
främst ha till sin dagliga dryck — och det är dyrare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
