Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tog han ännu en gång hennes hand och kysste
den.
Efter en stund torkade hon ögonen och sade
i upprymd ton:
»Ja, så fick jag ju välgörare. Vet ni något
mera obehagligt än välgörare?» frågade hon och
vände sig emot honom. »Människor, som ta
patent på en, hetala för en och sedan anse sig ha
rätt att bestämma öfver hela ens person? Jag fick
sådana välgörare: ett par musikaliska, rika
personer eller åtminstone personer som snobbade med
musik. De ville göra en primadonna af mig,
för att sedan förevisa mig i fri dressyr. Och så
skickades jag till Paris och fick taga lektioner hos
en berömd italiensk lärare. Det var dyra
lektioner, och därför skulle det sparas på allt annat.
Jag blef satt i en mycket billig pension, där man
fick minsta möjliga kvantitet mat, och jag var
alltid så glupskt hungrig. Den obetydliga summan
man gaf mig till mina kläder skulle aldrig ha räckt,
om jag inte hade haft talang att göra mig snygg
för godt köp. Men det var inte roligt att se på
all den lyx och elegans och skönhet, som
öfver-allt mötte en, och aldrig kunna komma åt minsta
bit däraf. Jag som älskar skönhet! Jag kunde
ibland bli så ond, när jag mötte en dam, som var
klädd med utsökt smak, att jag skulle velat slå
hatten af henne.»
o
»A, jag förstår det!» sade André deltagande.
»Men er sång? Med den gick det väl utmärkt?
Var inte er lärare förtjust?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
