Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
största och bästa nyttan. Men Anne-Marie var en
af de lyckliga, som sprida glädje blott genom att
finnas till, liksom solskenet.
Det kunde hända Charlotte, när hon en längre
tid hade släpat ut sig för någon sjuk gumma eller
gubbe, att den sjuke en dag sade till henne:
»I går kväll hade jag en så välsignad stund.
Då kom lilla prostfröken och satt visst en hel kvart
hos mig. Hon satt där på stolen och tittade på
mig, och det var precis, som om jag varit i
himmelriket.»
En annan skulle måhända hafva känt det en
smula hårdt, att alla ens egna bemödanden voro
som intet emot blotta närvaron af en annan
person; men Charlotte var en af de mycket få, som
icke taga sig själfva med i räkningen, och hennes
barmhärtighet var icke en vacker klädnad,
hvarmed hon smyckade sin egen person, utan en kappa,
hon kastade öfver sin lidande nästa. Hon log så
gladt åt de sjukas glädje, och när hvarken hennes
egen medicin eller mat kunde hjälpa eller
uppmuntra, så skickade hon Anne-Marie. Vanda och
Anne-Marie voro också oupphörligt tillsammans.
De voro sä olika, som två flickor kunde vara det,
ty om Vanda, som hennes far sade, var lik en
böljande våg, så var Anne-Marie som ett stilla,
genomskinligt vatten. Men de hade ju ett stort
outtömligt gemensamt ämne att tala om: det var André,
André först och André sist och André till alla
tider.
iMedan Anne-Marie bara fick korta slängkyssar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
