Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tant Aimce var i svart sammet med alla sina
sköna äkta pärlor, och farbrors lilla figur dignade
under de många dekorationerna på fracken.
Det såg mycket lockande och fantastiskt ut att
se alla de många ljusen i kronorna på slottet glittra
genom fönstren, och jag hade rent ut
hjärtklappning af förväntan, då de gingo uppför trapporna.
Det var ju också vackert där uppe, men inte på
långt när hvad jag hade tänkt mig.
Man kunde inte se skogen för bara trän, och
»Hvita hafvet» var alltför fullt af svarta fiskar.
Nej, i den salen skulle jag vilja dansa ensam,
d. v. s. med en herre, som dansade bra; löjtnant
Klint eller Jakob Ryding eller någon annan, om
han bara kunde föra mig säkert. Nu var det nätt
och jämnt, att man kunde röra sig litet i den stora
trängseln. Jag försökte ha ögonen med mig och
se på allt, men jag såg egentligen ingenting, och
det hela flyter ihop för mitt minne i en stor massa
af svart och hvitt, ljus, juveler och värme.
Det enda tydliga minne jag har är prins Carl,
vår egen hertig. Det är den vackraste herre jag
sett. Honom skulle jag vilja ha — men honom
kan man ju inte få. Men allra helst skulle jag
vilja se honom till häst, klädd i guldrustning, och
en hjälm med svajande hvita fjädrar i spetsen för
en här af korsfarare draga förbi som en syn. Han
skulle inte gå klädd som vanliga militärer.
Åtminstone kunde han väl ha krona och mantel. I alla
fall skall farmor veta, att jag njöt den höga äran
att dansa vis à vis mot honom i en française. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
