Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
André omkring och återsåg med giädje alla kära,
gamla ställen, hälsade på gårdens folk och gjorde
långa ridturer. Men det dröjde icke länge, innan
han började bli orolig, kunde icke sysselsätta sig
med en och samma sak och såg ofta på klockan.
Han var van vid ett så omväxlande och
innehållsrikt lif, upptaget af strängt arbete, att han rent
ut sagdt hade tråkigt på landsbygden. Han tyckte
icke ens om att spela, då han fann den gamla
flygeln under all kritik.
»Den står där och själfdör, därför att ingen
spelar på den», sade han. »Det är med ett
instrument som med en människa: det slocknar, om
ingen sysselsätter sig med det. Nu är det för
sent! Nu kan ingen få det gamla skrället att
ljuda mera. Det är bäst att bränna upp det.»
André nekade på det bestämdaste att aflägga
besök på granngårdarna. »De ha glömt mig för
länge sen», sade han. »Och uppriktigt sagdt, så
längtar jag icke alls efter dem.»
Efter majorskan frågade han aldrig. Måhända
hade han blifvit underrättad om att hon icke mera
fanns på trakten. Däremot ville André strax ett
par dar efter sin hemkomst bort och hälsa på herr
Antony, och sedan gick han nästan hvarje dag
till honom.
»Det finns inte i Europa många af hans likar!»
sade André. »Han är inte skald och inte filosof
och inte musiker, men han är mera än allt detta
ihop. Han är som en naturkraft. Det finns ingen i hela
yärlden, som jag så gärna spelar för som för honom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
