Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett litet kort från André, som var skrifvet från
Köpenhamn på vägen ut, och strax efter genom
ett bref från Stockholm, skrifvet af Matilda
Hvit-feldt.
Denna unga dam, som fortfarande lefde i
kärleksyra och bouppsättning, skref nämligen, att hon
och hennes Gaston hade hört fru Ida sjunga ännu
en gång. Det hade varit på en
välgörenhetskon-sert, där hon medverkat, och fröken Matilda skref,
att hon var »skön som en dag och sjöng som en
ängel». En beskrifning, som under andra
omständigheter nog icke skulle ha tillfredsställt Vanda, men
som nu var henne mera än nog, då den sade henne,
att fru Ida var kvar i Stockholm, medan André
nog redan var i Dresden. Hon började skämmas
litet öfver sin egen öfverdrifna oro, som fått henne
att lägga alltför mycken vikt vid Andrés kurtis för
den sköna damen.
Hon andades åter lättare och började återtaga
sina vanliga sysselsättningar.
På de sista åren hade Vanda visat mycket
intresse for gårdens folk.
Icke på samma sätt som Charlotte, hvilken
hufvudsakligen var dem alla till en så stor praktisk
hjälp i nöd och sjukdom och allehanda bekymmer.
Vanda hade icke heller direkta anlag för att
undervisa. Därtill hade hon själf för sporadiska
kunskaper och ej heller nog lugn och metod för att
bibringa dem åt andra. Men hon ägde en ovanligt
böljande och lefvande själ, som med värme
omfattade alla lifvets företeelser och dessutom ett be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
