Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min eviga tacksamhet emot dig! Nu skall du inte
vidare ruinera dig för min skull.»
»A, jag har verkligen inte alls lidit någon nöd»,
svarade då öfverstinnan. »Och hvad jag har, skall
dock en gång bli ditt och Vandas.»
Och därmed var saken utagerad.
Pä nyårsdagen hade inga bref kommit från
Dresden, men Vanda tillskref detta den myckna
snö, som fallit, så man på flere ställen haft
tåghinder.
Familjen hade varit länge uppe på kvällen för
att höra midnattsklockan slå och önska hvarandra
godt nytt år, och nu var Vanda ensam i sitt rum,
som var beläget i öfversta våningen och hade
utsikt öfver hela slätten.
Hon stod vid fönstret och såg ut öfver de stora
vidderna, som lågo dödstysta och snötäckta under
stjärnorna, och hon önskade, att hon kunde se långt
bortom horisonten, långt söderut, och se, hur det
i detta ögonblick stod till med hennes älskade bror.
Hon visste icke hur godt det är, att man icke
alltid får sina önskningar uppfyllda.
I detta ögonblick gick André i Dresden på
perrongen vid bangården och väntade på nattåget,
som var nästan en timme fördröjdt. Det hade också
i Tyskland fallit mycken snö, det var mycket kallt,
och blott några få personer gingo af och an på
perrongen, spejande efter tågets ankomst.
André var klädd i päls med uppvikt krage,
men han frös ändå och gick oupphörligt fram och
åter. Rundt om honom var allt försänkt i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
