Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erfarit någon ömhet af sin egen mor, var det som
en ny och obekant lycka att befinna sig i
Charlottes kärleksfulla vård.
På samma gång som lifskrafterna återkommo
och Anne-Marie kände glädjen af att åter kunna
andas och se sig omkring och förstå, kände hon
sig också omgifven af den värmande godhet, som
för både sjuka och friska är det mest stärkande
lifselixiret, och som framför allt kan göra en
konvalescent så lycklig. Det föreföll, som om
AnneMarie hade lämnat all sin sorg på andra sidan af
den stora sjukdom, hon genomkämpat. Hon hade
blifvit slagen till marken af en lång, utpinande
hjärtesorg, som slutade med en grymhet. Nu
orkade hon liksom icke vara sorgsen längre. Och
då Charlotte så småningom, försiktigt, — åh, så
försiktigt talade om för henne, att hennes far hade
dött, så gjorde det, märkvärdigt nog, icke så starkt
intryck på henne, som man fruktat. Då hon fick
veta det, var han redan död för ett par månader
sedan, och för hennes uppfattning blef denna tid
många år. Det var alltsammans så länge sedan,
och hon kunde hvarken sörja öfver det eller något
annat längre. Det var, som om hennes kropp
hade en omedveten, välgörande känsla af att ha
blifvit frigjord.
Nu behöfde hon icke längre sitta dagen lång och
spela schack och bara höra om sjukdom och
sjukdom och sorg och krämpor. Fadern och André, de
två människor, hon älskat högst i världen, hade hvar
på sitt sätt missbrukat och uttömt hennes kärlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
