Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig dina triumfer? Jag skulle gärna hålla till godo
med att följa dig blott som din ackompanjatör.
Men aldrig med honom! Aldrig, Ida! — Jag vet
ju på förhand, hur det skulle sluta.»
»Nå, så tala vi inte mera därom», sade Ida och
reste sig. »Jag lofvar dig att inte nämna ett ord
vidare därom.»
»Skall du bort igen?» frågade hon så, då André
gjorde sig färdig att gå.
»Det är ju den där repetitionen på
klaverkon-serten, som jag skall spela sist i veckan», svarade
han. »Den kunde inte bli på annan tid än i kväll.
Du skall inte vänta på mig. Det blir måhända
sent, innan jag kommer hem.»
Han tog på sig öfverrocken och hatten.
»Farväl, Ida!» sade han i dörren.
»Farväl, André!» svarade hon gladt. Men
hans ansikte var icke gladt. Hans ögon sågo så
utsörjda och olyckliga ut, då han öppnade famnen
och sade:
»Kom och säg mig riktigt farväl!»
Han slöt henne i sina armar, och hon såg leende
upp emot honom.
»Du vet inte, hur jag älskar dig!» sade han
sakta, med hopbitna tänder, och tryckte henne så
hårdt intill sig, att det gjorde ondt. Så släppte han
henne hastigt och skyndade bort.
Då André vid midnattstid kom hem från
repetitionen, var det mörkt i våningen. Han förstod, att
Ida hade gått och lagt sig. Men dä han,
försiktigt skuggande med handen för ljuset, steg in i säng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
