Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, det är han», tänkte hon, »men icke hela
han själf; — bara något, en liten del af honom
själf. Det är min glada, vackra unga bror, men
det ger mig inte något af hans allvarligaste tankar.
Det är inte hans djupaste, mest personliga uttryck.
Men det kan nog inte en bild ge en. Det kan
bara hans musik uttrycka.»
Hon lade bort bilden och släckte ljuset, och så
började hon att i tankarna gå igenom hans
pianokonsert. Nu kände hon den så väl. Då hon kom
till finalen, där kampen står med alla de olika
instrumenten, flöt det ihop med stormen därute öfver
slätten. Och då det segrande slutmotivet ljöd i
hennes tankar, tyckte hon sig höra
blåsinstrumen-tens fanfarer i vindstötarna mot hennes fönster.
Hvad det var vackert, — stort! —
Hon somnade med ett leende på munnen. —
Hon sof djupt och länge.–Plötsligt föreföll det
henne i drömmen, att någon knackade på hennes
dörr. — Men nu knackade det så starkt, att hon
vaknade.
»Hvem där?» ropade hon yrvaken.
Karls röst svarade sakta utanför:
»Det är jag, öppna!»
Det var ännu skumt i rummet, men vid
horisonten stod morgonrodnaden brinnande röd, som
ett streck af eld.
Vanda kastade en schal om sig och öppnade
för Karl, som genast kom in och stängde dörren
sakta efter sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
