Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
FISKARE.
stör så mycket af hans åkermark, och genomblöt
om fötterna kommer han slutligen efter sin
långsamma och noggranna inspektionsfärd tillbaka till
päråkrarna. Strandåkern är tofvig och ful, men det
är sandjord, och han vet med sig, att där måste
potatisen gå. Svårare har han det i tankarna med
öfre åkern, ty där är svartmylla, och där växer så
otjänligt mycket ogräs. Och när han mönstrar
haf-restycket, tar han af mössan och rifver sönder alla
myggbett, som han inte känt förut och utbrister:
— Faen! Att det ska vära så bannadt myttje
bortå ogräset!
Han rycker i stubben och sliter upp refvorsom
kommit, men han känner, hur de hålla emot och ha
en hel hjälphär nere i myllan, och tillintetgjord
inför den starkare naturkraften står gubben och bara
tittar på den mark, han brutit men inte lyckats
tämja ännu.
Gubben går sakta, timmarna förrinna.
Det fins ingen sol uppe längre, och sunden
ligga blanka, krokbåtarna ha återkommit alla,
fåglarna ha tystnat, endast orren hörs sjåsa i skogen.
Samt trasten. Det är också en tunn skymning öfver
hamnen.
Då kommer moster Åbygge tultande uppför
Myresudden, och hon pustar och stånkar. Hon
stannar.
— Åbygge! Åbygge! ropar hon.
Gubben är döf, han hör inte. Men hon får
syn på honom och går fram till honom.
— Är du toket, Åbygge? skriar hon. —
Klocka gå på elfva, och du kom int hem nångång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
