Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SKALTIDEN
35
Inte åt land; därifrån gick ju isen. Inte åt
samma håll han kom ifrån; där måste ju rännan
vara bred redan och fylld bara af sörja. Bara utåt,
mot Gnäggen, som låg likt en mörk kulle framför
honom.
Han tog opp bössan och skyndade utåt. Den
tunna snöskaren stänkte om fötterna, och han kände
det bulta i öronen. Han ökade stegen och skulle
ta ut till språngmarsch, då han kände sig häfvas som
af en eruption, vatten trycktes upp genom
snöskorpan, han såg i svettimman för ögonen, hur isen och
snön som en här af hvita myror satte sig i marsch,
och när han tryckte ned foten, gaf det efter.
Han kastade om och vände mot landsidan och
sprang. Bössan slängde han från sig och sprang från
månen med skuggan framför sig; han kastade
skinnet och lopp vidare. Men plötsligt gaf det vika
under fötterna, och som i en puttrande gryta sjönk
han ned öfver midjan. Han lyckades krafla sig opp,
fick fäste på ett fast flak, reste sig och såg, att flaket
mätte knappa två båtlängder i omkrets. Det vaggade
och skalf och vreds rundt, och kanterna maldes som
till socker. Slutligen brast det, han tog ett språng,
och det gick ömse rödt och svart för blicken, månen
lyste som genom ett blodregn, stjärnorna föllo som
lingon genom blåhvita luften, hafvet syntes flyta med
eld, och framför honom sof Gnäggen som en jätte
på sida.
Nu sprang han, hoppade på små isstycken, som
drogo sig undan steget, hjärtat klappade tungt och
långsamt i halsgropen, vid tinningarna brände
det, som ville blodet forsa ut, hjärnan rann het
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
