Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 LOTSARNA TA FÖRSTA BÅTEN FÖR ÅRET
— Ska jag ringa? sade Hilma.
— Vänta tills han blossa, då kan...
Fanny hann aldrig punkten, då slog som en
kanonblixt ur ångarens sida. Skenet stannade stilla
ett ögonblick, började sedan vackla och gunga
oroligt för att därefter slockna.
— Han blossa! Han blossa! Skynda dig in
efter trasslet! Och fotogenet! Och stället!
Detta ute doppade Fanny trasslet, fastsatt på
ett stålhandtag, i fotogenkannan, tände eld och
svängde blosset i vid båge öfver hufvudet,
höjande sig på tå högst på berghällan, öfver de orörliga
grantopparna mot fastlandets aflägset ljusblå berg
och en topasgul himmel. Sedan hon svängt blosset
tre gånger, släckte hon det och ropade till
systern:
— Hvad stå du och koxe i! Ring på eviga
rappet till losa!
Signalen gick, och efter några minuter syntes
ur fyra gårdar män springande genom hamnen, i
hast krängande kavajen öfver axlarna och med
tunga stöfvelklampningar, som från den sofvande
hamnen gåfvo genljud upp till berget.
Och nu blåste ångaren lotssignal, stannade och
lät ångan gå, den stod som en hvit fradga öfver
skorstenen.
Nere i sundet mellan grantopparna syntes
vattnet blodfärgadt af reflexen från lotsarnas lanterna,
och när en stund gått, sågo flickorna båten med
lanternan i stammen komma mot ångaren, och så
försvunno båda bakom skogen. Nu ljusnade
morgonen alltmer, en bofink sjöng redan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
