Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 STRÖMMINGEN STÅR PÅ GRUNDET!
starka axlar, syntes som fanstänger glida öfver
takåsarna, det var skötbåtsårorna som hämtades; mot
sjöbodarnas vägg skymtade stadsfruntimrens blå och
röda och hvita klänningar och mångfärgade hattar,
rop hördes, getter bräkte i föngsen, korna råmade
högt, båtar skuro sundets vattenspegel — på
lotsutkiken högt mot sista eldsvådsskenet i väster
silhuetterades vaktmannen med tuben för ögat och
öfver Åskäret i öster lyfte en rund och bleklagd
måne sin nyfikna flata.
Men gamla, tunga, grå gingo eller stodo
fiskargubbar i sina svalor med händerna i byxfickorna,
leende i skägget, men lystna och afundsjuka i
ögonen på ungdomarnas snikna snabbhet och hetta och
med minnen fulla af egna unga år.
— Ja, giss på! sade de. Giss på, om
strömmingen står på grunne! En vet allrin.
— Görskallar! puttrade gubben vid min sida.
— Tänk du stene, Munther? sade gumman,
när hon tog emot oss på bryggan, och den stadiga
blicken bakom glasögonen under den solbrända och
veckiga pannan profvade kallt, kallt, girigt.
— Vi tjå och si, äsch dorn fo i mära bitti.
Men gå och lägg dig, pajk, och dra int ette backen
vä kvinnfalke, för klocka tri ska vi ut på sjön.
Så mycket du vet det!
— Ja, hall dej hemma en endaste natt, ditt
ar-made syndastraff — björnongen våran! sade
moster.
Tjå = vänta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
