Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
STORGRUNDSFISKARE
skydd, och snart sof man öfverallt. Eller låg
åtminstone.
Vid 12-tiden, när stjärnorna glödde genom en
stoftgrå, kylig luft och stora moln syntes likt
bläck-plumpar på himlahvalfvet, skrek en röst:
— Stormen kommer! Stormen kommer! Opp
och hala sköta!
Yrvakna hufvuden körde upp öfver
båtkanterna, och figurer syntes röra sig. Kommandoord
begynte höras, årors gnek i håbanden, och
skvatt-randet ökade om bogen.
En stor stjärna hängde som en fyrlåga i
söderns mörker. Ett moln i form af en enorm
triangel eller en figur med utbredda armar reste sig
öfver horisonten och lade en svart skugga följd af
vinddån öfver grundet, och det pillrade som röda
blommor i östra horisonten.
— Månan! Månan! Hon är full i blod, det
blir stormen! ropades från båtarna.
— Int val det nan storm, sade gubben Åbygge,
det är bara en gufva, som går öfver oss.
En god stund hördes röster ur nattmörkret och
skvattrandet om bogarna; man såg männen, som
drogo sköta och kvinnorna nerhukade öfver årorna.
Segel började skymta, lyste i det gulnade
månskenet likt måsvingar öfver vågorna och försvunno
mot det tätare mörkret, som var land.
Kantbåtens lantärna brann alltjämt, stundom
knappt synlig på vågkammen, stundom spökaktigt
högt mot stjärnorna.
Fyra båtar voro kvar på grundet. Gufvan gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
