Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
notdrägten
121
— Si på’n! Nu ä’n grann! Falin rakt! sade
Gusta.
Joel spände ögonen på honom.
— Hva murre du ti? Hä?
— Murre? Har du hört falk murre, du?
— Langkäft!
Gusta skrattade, så att troan skakade men
Skräddar-Anders, som inte var i släkt med lymmeln,
behöfde bara dra på mun. Nu var det samlat folk:
det var Ville Dahlbom och Ville Dahlboms Lisa,
som var Erik Ers-pojkarnas syster, och det var en
gamlots, och det var Ville Ölunds Lisa och Wallinsch
småpojkarna, och borta på vägen syntes flera ändå.
— Langkäft sa jag! skrek Joel och hötte med
högra armen. Sturk är du langkäft! Och du med!
Sturk ha I vuri alle gånger. — Men jag ska ta’t
ur er. — I ska lära er å veta hut. — Når en
int ha na, ska en lära det! Men ta int då! Nej!
Man be då! Ja, just be och ä lagom sturk. Och
det passar precis åt tocke herrskap! Och hota int
med smörj! Och ä int söpen! Och oppkäftig!...
— Söpen?! sade Skräddar-Anders.
— Söpen! Ja, just söpen! Jag har godt minne
tå sist gånga. Det har jag. Fali godt minne! Jag
glöm int, jag. I träng int vära rädd för det! Det
ä snöggt — tänk så snöggt — ta bara — jo, jo
män, just ta — och så hota — vackert gjort —
— och bildat sen...
— Det var en lögn och en sakramenskad lögn,
sa Skräddar-Anders.
— Lögn! Lög jag också kanske? Tror du
det lappskräddar, att I få låna noten min — min!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
