Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 2. Öregrund—Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖREGRUND—UMEÅ
53
näsan och skakande av köld, för det var till på köpet svinkallt
den dagen.
Men den dagen just fick jag för min del för första gången i mitt
liv se en ryss. Jag tog mig nämligen en promenad över den
berömda "Handolinska bron" till Torneå och såg med en blandning
av tjusning och rysning de ryska lökkupolerna över hustaken
och erfor liksom doften av Asien, vilken doft ytterligare
förstärktes, då jag såg en säkerligen högst fredlig kosack, som dock
föreföll mig på alla sätt motbjudande. Hela barndomen hade jag,
som alla Norrlandsbarn, skrämts med ropet:
— Akta dig! Ryssen kommer! Ryssen tar dig!
Den här skäggige gossen svarade precis mot min inre bild,
och jag bevarade sen den dagen en obehaglig känsla av att ha
dessa typer så nära oss. Och som jag senare vid olika tillfällen
skrivit och sagt:
— Det är nere i Skåne och uppe i Haparanda och längs
Torneälven, som känslan att vara svensk reser sig mest oemotståndligt
stark inom en.
Och jag gladde mig, att det var till ett svenskt pansarskepp,
jag fick återvända från denna för en svensk ruskiga syn.
Från Salmis gingo vi till Luleå, och därifrån följde jag en
del av officerarna till Bodens fästning, d. v. s. undertecknad
som civil och följaktligen riksvådlig person fick icke äran att
inträda i templet utan fick sitta på en sten utanför. I Luleå kom
order från Stockholm, alt vi skulle gå omedelbart till Saltsjöbaden
och därifrån vidare ner till Göteborg för att möta en engelsk
eskader, som skulle komma på visit.
Det var just under nerresan från Luleå, som det hände något,
ungefär här utanför. Vi voro, om jag ej missminner mig, två
pansarskepp i sällskap: "Niord" och "Manligheten", och vi hade
sträckgått ner genom Bottenhavet, så pass långt ute, att vi icke
sett kusten. Vi kommo på höjden av Gävlebukten mot kvällen,
och jag kojade ungefär vid 1 l-tiden men släckte inte utan låg
och läste. Ungefär kl. 12 knackade en av officerarna på dörren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
