Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 3. Umeå—Örnsköldsvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE KAPITLET
Umeå—Örnsköldsvik
18 maj. Torsdag.
§ 1. Kl. 9.25 f. m.
Norrlands hämnd.
Det har kommit en skarp hagelskur, som piskar vattnet och
smattrar mot salongskappen.
Jag tittar ut genom ventilen. Två pojkar stå på kajen, den ene
i ny, fin, skäraktig sportdräkt (de kunna vara i 8—9-årsåldern)
med korta strumpor och nakna knän. De hålla ut händerna och
samla upp snökorn, som de slicka i sig.
Subarktiska nöjen!
Calle snarkar som en best under sitt rosentäcke.
Jag skriver, med boken på det hopfällda, smala bordet, det är
som att skriva mot den vassa ryggen på en get.
Här ser grått ut, gråa snöfläckar ligga kvar på nipsluttningarna,
träden ha knappt knoppats, men ett maskrosstånd lyser gult vid
foten av ett plank.
Jag satt uppe en stund vid sextiden på akterdäck och tänkte
bl. a. på Döbeln under 1808—09 års krig, när han kommenderade
här och, barsk som vanligt, beordrade en handlande att få i väg
proviantskutor inom viss tid, med hot att annars låta hänga honom.
Karln blev så rädd, att han gnodde som en blixt och hängde
sig själv.
Här uppe ha vi nu Sävar och Ratan, sorgliga i åminnelse. Det
var det enda, som nämndes om Norrland i min ungdoms svensk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
