Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 4. Örnsköldsvik—Härnösand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
LUDVIG .NORDSTRÖM
rotat i de mellansvenska slotts- och salongs- och krogpoeternas
rimmerier, de ha pillat i Dalins hovkabaler, i Kellgrens spring
efter Stockholms dåtida hembiträden . . . men det egna folkets, den
egna hembygdens sägenskatter, dem ha de föraktat. Jag tänker
på, hur ensam en man som Johan Nordlander fick arbeta, vilka
skatter av upplysning om Norrlands och det äldre Sveriges
historia, denne fattige, lame, av ingen understödde forskare grävt fram
ur arkivens gömmor. Han fick sina små uppsatser tryckta i de
mest olikartade, ofta obskyra publikationer, och när vi, några
stycken, med professor H. Geijer och lektor Wilhelm Carlgren
som drivande krafter, skulle samla pengar till och och
subskri-henter på en stor enhetlig upplaga av hans "Samlingar", ja, då
fanns det varken pengar eller subskribenter att driva upp, i alla
händelser inte i den omfattning, som verket krävde. Ibland är jag
så urless på detta slöa folk, att jag retar mig över alla de år jag
offrat på att söka väcka det — med skämt, med allvar, med
gyckel, med utskällning. Det är som att killa en gråsten.
Nej, det är, som jag alltid sagt, till deras utomordentliga ilska:
skicka upp 50,000 skåningar, 50,000 smålänningar och 50,000
västgötar att ta hand om Norrland, så blir det äntligen nånting
gjort, men förbaska mig, inte förr heller! För det, som verkligen
blivit gjort i Norrland, det har i regel blivit gjort av inflyttade.
Men få norrlänningarna ledning, så kunna även de en dag bli
nånting — kanhända!
Emellertid! Jag drar mig till minnes en annan liten episod
från den berörda Wäijafesten. Där var bland andra också
kyrkoherden, fil. doktor Erik Modin i Multrå, en forskare i Johan
Nordlanders stil och författare till klassiska verk om Tåsjöbygden
i nordligaste Ångermanland samt om Härjedalen.
Vi hade ett längre samtal just om "Stora Vreden" och Olle
Högberg. Det finns i "Vreden" speciellt en sak, som jag undrat
mycket över, bokens kanske mest intrikata problem:
"Mäster-Sara", alltså bokens hjältinna, prästdottern, som är hjältens
ständige medhjälpare, stundom medbrottsling, och som slutligen blir
hans. alltså den sagoonispunne "Svarte Mickels", maka. sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
