Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 4. Örnsköldsvik—Härnösand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
LUDVIG .NORDSTRÖM
illusioner kvar i min ungdomliga själ. Det var en sabla gubbe
att vara het, och svenska kunde han dessutom tala, så att man
till punkt och pricka förstod, vad han menade. Ja, det var
faktiskt en prima gubbe.
Så en sommarmorgon reste jag från Sandö ner till slan med
ordinarie passbåten, vilken av dem det nu kan ha varit. Det var
då, det hände. Vi hade lämnat Rö brygga bakom oss — den
ligger just här mittöver älven — jag satt morgonsömnig på övre
däck, klockan var väl ungefär 9 på morgonen, det var, skulle jag
tro, i augusti, mot månadens slut, och luften var solig men
samtidigt fylld av dis från havet, som ju här ligger alldeles utanför
uddarna.
När jag nu sitter där och stirrar sömnigt rätt ut i solfåran,
som nästan bländade mig, får jag plötsligt se en underlig syn,
det föreföll mig som om det regnade — men inte vatten — utan
eld- eller, kanske snarast, smälta blydroppar. Jag såg, hur de
studsade mot vattenytan, precis som vattendroppar, d. v. s. när
de träffade vattenytan, studsade de upp igen, så att hela solfåran
såg raggig ut. Det var just det, som var det besynnerliga. Jag
fick en ögonblicklig känsla av, att världen var helt annorlunda
konstruerad, än man lärde oss i skolan, jag fick en känsla av,
att solskenet i själva verket var ett bombardemang mot jorden
alldeles som störtregnet.
Redan på den tiden ritade jag, fast jag lika lite då som senare
tog några lektioner — jag har aldrig kunnat uthärda med
lektioner, jag har velat finna ut saker och ting för mig själv, det
är det, jag funnit vara livets mening, endast så kan man få sin
egen värld, den enda, man verkligen kan någorlunda trivas i —
alltså, redan då ritade jag, och nu hade jag gjort en upptäckt,
som anslöt sig till två, som jag tidigare gjort.
N: o 1.
En förhöstdag 1897, det var för övrigt den dag, då hela Sverige
firade konung Oscar II :s tjugufemårsjubileum som regent och
skolan hade lov, var hela familjen ute, men jag var av någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
