Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 5. Härnösand—Sundsvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
LUDVIG .NORDSTRÖM
vad värre är, inte ens kunna förstå, därför att ordet kultur
kommit att beteckna konstgjorda antikviteter, som man köper för att
visa, att man gjort lyckade affärer, är rik och kan ha det lika
"fint" som en gammal greve på sitt slott, fyllt av gamla "fina"
saker. Men vad det är i det gamla slottets samlingar, som
konstituerar det "fina", det har man aldrig vare sig tänkt på eller
kommit underfund om. Stackars "fina" människor!
Här råkade jag nu den tjusigaste fiskartypen hittills under
färden: O. A. Björk, född i Härnösand 1866, alltså 73 år gammal.
Han var på pricken en av de typer, jag mindes från gamla Packar
-laven nedanför Stora Torget och gamla landsstatshuset inne i stån,
där fiskrarna lågo med sina båtar. Så här sågo de ut med sina
"bussaroner", sina yviga mustascher, sina trohjärtade blå ögon
och sin höga bestämda röst.
Ända hit ut sträckte sig min barndoms Härnösand, och när
gubben frågat, vem jag var och jag redogjort för det, då blev
det som ett möte mellan två fränder, som i decennier varit skilda
åt och i början inte känt igen varann, men när själarna väl fått
titta på och känna igen varandra, då . ..
— Jaså! Han ä son till Gam-kamrer Nordström! Ja,
herregud! Han, som bodde på Norra Kyrkogatan. Ja, nog minns jag
han. Ja ja män, då! För det var en snäll och trevlig karl, och
kvick och rolig var ban med! Ja, herregud, Gam-Nordströmmen
norr på stån. Tänk, han gick aldrig, han hadde’nt tin, näe då,
han sprang han, för jämnan! Ja, ja! Tin gå. Så det ä son då,
det här, ska vara.
Vi sutto i gubbens stuga, där var så lågt i tak, att jag, som
dock är kort, utan svårighet skulle kunnat ta i taket. Jag skrev
upp i min anteckningsbok, vad han berättade, och gubben tittade
på mig.
Utanför dörren växte ett par rönnar, och där var en liten
"kryddgård", som man sade förr i världen.
—• Ja, sa gubben, det ha jag plantere och ordna till, det val
jussom mer hemvant och trivsamt då.
Vad dessa människor ute i fisklägena rörde och grepo mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
