Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 5. Härnösand—Sundsvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄRNÖSAND -SUNDSVALL
185
åtskilligt att prata om. När jag så kom in i det bekväma gästrum,
som jag fått mig anvisat — det var en hel del andra gäster där
också, mest utlänningar — och krupit i säng, tog jag Svenska
Dagbladet för att se, vad som hänt i världen, jag hade under
dagen inte haft tid att läsa några tidningar, men nu var det snart
gjort, den nämnda tidningen brukar ju inte speciellt pigga upp
livsandarna, och jag sträckte på mig, dels för att skaka av mig
Sv. D.-dammet, dels för att värdigt och väl bereda mig till
sömnen, då . ..
— Kors i jössu namen ...!!!!
Som en blixt hade något slagit ner i högra vadmuskeln, och,
när jag efter en god stund lyckats genom den ytterligaste
försiktighet och utriggandet av fingertopparna så långt från övriga
kroppkakan som möjligt, nå fram till det i kramp fastlåsta benet,
upptäckte jag till min outsägliga häpnad, att jag på en sekund
delvis förändrat form och strandkontur. En ny förtoning hade
gjort sitt inträde i min geografi, en knöl, så stor ungefär som
en tomat av det större formatet, hade skjutit upp som en vulkan
på vaden. Tja, där låg jag! Det var naturligtvis det fördömda
Svenska Dagbladet! Men vem kunde ana, att detta blad hade
någon makt! Det hade jag aldrig räknat med, och det här var
första och sista gången jag märkte den, den var i stil med allt
det övriga!
Nå, efter ett par timmars behandling av olika slag hade jag
fått ner svullnaden så pass, att jag hann få mig en liten snark
före nästa arbetsdag, men sen fick jag linka genom hela resten
av Sverige, och sen blev det massage i månader i sträck och
efterbehandling varje år. Och när jag kom hem, kunde jag inte med
vänstra ögat se mer än lite grums. Ja, det var att stega upp till
en ögonspecialist och sitta med strumpstickor instoppade i
ögonvrårna, i ett mörkt rum, ta blodprov för herr Syphilis igen,
Wassermann:
— Skadar aldrig! sa specialisten, jag fick ett intryck, att hela
världen till sist bara var syffe. Men jag var i alla händelser fri
— men från min gamla syn på vänstra ögat också! Synnerven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
