Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 5. Härnösand—Sundsvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 I.
LUDVIG NORDSTRÖM
har varit en dylik upplösningsprocess, under vilken det sexuella
därför också ständigt vuxit i styrka för att slutligen framstå som
tillvarons enda fullt säkra värde. Men därmed har hela den forna
överbyggnaden av lagar och normer vissnat bort, och allt elände
i nutidens värld är ingenting annat än ett logiskt uttryck för
sexualitetens numera ohämmade makt över mänskligheten,
sexualitet då fattad i sin vidaste bemärkelse som förvärvsbegär, förvärv
av njutning i alla former, ty sexualiteten är icke, som folk tror,
en, så att säga, lokal kroppsfunktion, den är en företeelse, som,
då den släpps lös, omfattar och behärskar hela själslivet och
inriktar och bestämmer alla handlingar.
Jag har i mitt minnesgalleri en bild på detla område, som
jag aldrig kunnat frigöra mig från. Den går jämnt 30 är tillbaka.
Det var, då jag först gjorde mitt inträde i den kulturella
Stock-holmssocieteten. Det var en lunch på Rosenbad, två gifta par, två
skilda damer och undertecknad. De båda paren och de skilda
voro alla mer eller mindre tongivande personer och ytterst
representativa för det dåtida Stockholm, en av herrarna kom med
tiden att spela en mycket framträdande roll i landets liv.
Samtalet gled nästan ögonblickligen in på erotik, och där
förblev det fastlåst som förhäxat. Huvudintresset kom att ägnas en,
som jag förstod, kardinal social fråga, nämligen kvinnans
absoluta rätt all vid samlag erfara njutning. Eller, som de sade: spasm.
Jag deltog icke i diskussionen, det föreföll mig dels, att cletta
var en fråga, sotn respektive parter lämpligast borde göra upp
i enrum, dels, att det var osmakligt att inför en person, som för
första gången befann sig i kretsen, diskutera dylika i mina ögon
ytterst sekundära frågor. Det fyllde mig kortast sagt med ett
bottenlöst äckel, som jag sedan aldrig mer kunde övervinna. Del
förstärktes än mer, då jag så småningom märkte och förstod, att
hela diskussionen i grund och botten var ett förtäckt rätt "hångel",
ett slags sexualitetens "satisfactio vicaria".
Jag miste fullkomligt aptiten och sökte finna någon
förevändning att lämna sällskapet men kunde inte ulan måste stanna.
Den lunchen grundlade ett förakt för dessa kretsar, som jag aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
