Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 6. Sundsvall—Hudiksvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 I.
LUDVIG NORDSTRÖM
Wäija, min gamle vän, att köpa, och så blev det Paris, och resten
tillhör historien.
Det säger något om den norrländska konstens bistra början. Nu
börjar den få fast mark under fötterna, men nu får man hoppas,
att den inte stannar i fjällen, för det är bara Lappland, utan ger
sig ut och på allvar tar itu med den både stora och tacksamma
uppgiften att visa sörlänningarna, vad Norrland verkligen har för
mångsidig karaktär. Det är, var jag nu närmast väntar på.
Tänk bara på vad jag lägger märke till här i denna hamn.
Folket här älskar den. De bo en del av året inne i Hudiksvall,
men här lever deras själ, och just denna frånvaro under en del av
året ger dem kärleken och blicken för hamnens skönhet.
Här har också varit livligare än i någon föregående hamn.
Ungdom har varit ombord och hälsat på, friska, klarögda, rödkindade,
helnyktra pojkar, framtidstyper, och ett rörande drag: när
Skoglund kom hit, hade han med sig två förgätmigej kvistar och satte
i Calles och mitt knapphål.
Björklövet i Barsviken, flaggan på kapellet i Norrfällsviken och
på andra platser!
Det är det mänskliga. Men vad jag allra mest fäst mig vid just
här, det är hembygdskärleken. Den har jag ej märkt längre norr
ut. Väl att den finns där, men kärvare, ordlösare, här är man
närmare det centrala Sverige.
Arthur Engberg besöker regelbundet sitt Hälsingland, och då
skall han prompt hit. Då frågar han Skoglund:
— Har du surströmming?
Han steker abborre själv i glöd och gläds av hjärtat.
Nej, god natt! Det har blivit sent, Calle snarkar redan som
en gris.
Jag vill bara tillägga en enda sak för att ge hela tankegången:
— Varför ska det på norrländska genretavlor bara förekomma
renar, lappar, timmerhuggare och skogsflottare? Det finns mycket
annat folk också i Norrland. Det finns grandiosa bondetyper alldeles
som i övriga delar av Sverige, det finns fiskare, men dem får man
inte se på tavlorna, det finns industrityper, det finns — tänk! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
