Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 6. Sundsvall—Hudiksvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 I.
LUDVIG NORDSTRÖM
Sjötyper!!
Vi äro ganska sjömansmässiga nu. Brunbrända med grovt skinn
på händerna, sårskorpor efter tjyvnyp, brutna, smutsiga naglar.
Så som man alltid blir av grovarbete. Mjukare i kroppen och
böjligare dessutom.
Men så har jag min reumatism. Den sitter nu i vänstra knäet,
som är maktlöst och gör svinaktigt ont vid minsta rörelse. Jag
kan knappt gå och är nästan invalid. Jag måste söka en specialist
vid hemkomsten, det här går inte längre, jag kan inte fortsätta
år efter år på detta sätt, till sist kan det ju bli katastrof, så jag
sitter där i klistret på allvar.
Epicondyliten är för ögonblicket bättre, så att vänstra armen
är någorlunda brukbar, men vänstra tummen är så pass ur spelet,
att jag t. ex. inte kan dra upp en flaska pilsner, tummen orkar
inte gripa, och skulle detta gå över i högra handen, ja, då kan
jag hälsa hem och inte vidare tänka på att hålla i penna eller
pensel, och det vore ju ljusblått.
Dessa undersökningsresor ha så småningom tagit rätt
ordentligt på gamla kroppkakan. Vänstra ögat skadat av solreflexer
under 1930 års jordbruksresa liksom båda vadmusklerna genom
bristning, vänstra örat stendövt, och hela vänstra sidan illa
åtgången av reumatism: epicondylit, ischias, ledvärk.
Ålderdomen sticker upp masttopparna i horisonten. Men ännu
ger jag mig inte.
För resten är det en flugig värld. Ju mer man arbetar och söker
göra rätt för sig, desto mer straffas man! Hederligt folk tjänar
aldrig pengar, snillena bli utskrattade, dumskallarna hyllas, de,
som arbeta hårt, få till tack såna små trevliga ålderdomspensioner
som kräfta, reumatism och njurlidande, socker och sirap och Fan
och Hans mormor!
Läsarna tro, att Gud sitter med den här trevliga lilla världen i
knäet och vyssar den som ett lindebarn, allsmäktig och fin som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
