Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 7. Hudiksvall—Öregrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 I.
LUDVIG NORDSTRÖM
någon allvarlig mening med hela härligheten, d. v. s. innan jag
kommit underfund om, att det bara var ett Kindergarten till
Svenska Akademien — vi sutto där alltså hela högen, som
vanligt misstänksamt lurande på varandra, och den kvällen var Daniel
med, jag skulle nästan tro för första gången. Han satt mellan
Hjalmar Bergman och mig.
Så plötsligt börjar han berätta, att ban just läst
"Landsorts-Bohëme", som redan var gammal då, och utgjuter sig i
superlativer. Ställningen började bli något pinsam — det1 passade sig inte
att säga sådana saker, framför allt inte att fälla några som helst
omdömen om medlemmars arbete mer än möjligen i fjärilslätt
nedsättande form. Det var spiritualitet, och tillhörde en klass för
sig. Men Daniel bara vispade oförskräckt med sina mustascher och
så, o, fasornas fasa, slår han Hjalmar Bergman på axeln och
säger:
— Där, min kära Bergman, blir du liten!
Hjalmar Bergman och jag började naturligtvis dunka varann i
ryggen för att camouflera detta oerhörda brott mot allt vad snille
och smak hette, och Daniel lyste aldrig mer på det firmamentet.
Men jag hade ett vida intimare förhållande med hans
förtjusande hustru, fru Anna Fallström.
En gång i världen fyllde Johan Nordling 50 år, och
tilldragelsen firades med en subskriberad middag i Royals festvåning.
"Idun" hade varit min första förläggare, genom Frithiof Hellberg,
och jag hade i många år skrivit i bladet, var alltså gammal god
vän med Johan.
Jaha, jag kommer till bordet och finner, att jag blivit placerad
med fru Anna Fallström som dam. En behagligare bordsdam fick
man leta efter.
Så säger hon och småler på sitt rara sätt, jag har faktiskt inget
annat ord i det sammanhanget än rar, och säger:
— Jag kan berätta en sak för herr Nordström. Gissa vad!
— Det kan jag verkligen inte, sa jag.
— Jo, sa hon alltjämt småleende, jag har burit herr Nordström
till dopet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
