Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 7. Hudiksvall—Öregrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUDI KS VALL—ÖREGRUN D
281
Då blev jag faktiskt arg, så jag sa rakt på sak:
— Va tusan angår det mig? Jag känner inte karln, har aldrig
sett honom eller stått i förbindelse med honom och har aldrig i
mitt liv ägt en aktie, vare sig hos honom eller någon annan.
— Jaså ... ja . . . Ja, vi tänkte, det skulle intressera herr
Nordström!
— Ja, det gör jag, sa jag, det blir en trevlig historia, det här!
— Ja, det blir det! svarade rösten med stor och äkta
tillfredsställelse.
Och det blev det.
Min framträdande roll grubblade jag en del på. Jag var och är
alltjämt en stor beundrare av Ivar Kreuger, men jag hade som
sagt aldrig haft det minsta med honom att göra. En enda gång
såg det ut, som om vi skulle komma i kontakt. Det var nere i
Konstantinopel, där han hade en hel del affärer, som sköttes dels
av en schweizamerikanare, Hoffman, och dels av en svensk, Carl
Gustaf Lewenhaupt, en ovanligt duktig och sällsynt sympatisk man.
En dag blevo han och jag kallade till gamle Gustaf Wallenberg,
ministern, och just då var det rykten ute, att Kreuger skulle vara i
faggorna, men det blev ingenting mer än middag och allmänt
samtal. När vi på kvällen skilts från den — för övrigt alltid lika
förtjusande och fantastiske — Wallenberg, tittade Lewenhaupt och jag
på varann och begrepo inte ett dugg.
Några dagar senare blev jag emellertid åter uppkallad till
gubben Wallenberg, och då sade han:
— Kreuger kommer!
Med stark tonvikt på "kommer".
— Och, tillade han, jag har här en promemoria åt honom, för
att sätta honom in i mentaliteten här.
Om han lät mig läsa den eller inte, kommer jag inte längre ihåg,
men han höll mig kvar länge, och det var uppenbart, att han hade
stora planer. Men Kreuger kom aldrig.
Närmare än så hade jag aldrig varit den store finansmannen.
Men min roll i hans öde?
Den hade jag nog den gode litteräre uppfinnaren Sven Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
