- Project Runeberg -  När morgondagarna sjöng : från glömda år /
11

(1994) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

disken i receptionen när jag sköt upp porten. Han hade
en svart överrock på och en brun yllehalsduk om
halsen. Det var ingen värme i hallen även om det inte var
lika kallt som ute på gatan. Jag kände väl igen honom.
Det var den pratglade medelålders rödbrusige
portieren som talade tyska och lite engelska; han som varit i
Göteborg i sin ungdom när han gick på sjön.

– Long time no see! sade jag, krängde av mig
ryggsäcken och satte ned skrivmaskinen och ryggsäcken på
golvet.

Den portieren brukade slänga in en engelsk fras då
och då. Han tyckte om sådant.

– Look here mate, brukade han säga. Sedan
fortsatte han på tyska för hans engelska var spotty.

Men nu tittade han upp från tidningen och såg på
mig som på en helt främmande. Han sade bara:

– Leider! Alles besetzt.

Jag skrattade. Jag sade att det var nog så men att jag
hade reservation. Det hade han och jag gjort upp
innan jag reste till Sarajevo.

Men det mindes han inte. Han lade tidningen åt
sidan och öppnade sin liggare.

– Leider, sade han. Det finns ingen reservation.

Jag såg mig om. Det stod två militärer vid
tidningsbordet till vänster om mig. De väntade nog på någon.
De var bortvända och jag såg inte deras ansikten. Det
stod en kvinna under den svaga glödlampan borta vid
hissen till höger. Hon hade grå kappa med pälsbräm
och röd basker. Ung var hon, det syntes på hållningen.
Ingen sade något. Portieren var helt tyst nu.

Men jag hade bott här insisterade jag. Haft rum på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmds/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free