- Project Runeberg -  När morgondagarna sjöng : från glömda år /
13

(1994) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mig. Jag hör dem komma och de ryser i mig fast inte av
kyla:

Endast sysslolöshet föder svårmodets sånger,
visst har även jag grubblat i tunga ord –
ty den hederliga dagkarlsmödan sviker ibland –
och minns att vi alla gått i många världsstäder
och rolöst räknat trottoarernas kantstenar.

Under våra fötter har vi då förnummit
en sträv melodi från hemlandet,
från Bohuslän, vars klippor i tung, grå granit
blickat upp mot oss från gatornas döda stenögon
ute i ett arbetslöst Europa.


Orden blir stor lycka i kroppen. Jag korsar Narodnog
fronta, går nu i takt och känner värmen komma åter i
fötterna.

– Jedan dva, jedan dva, omladina Titova, nynnar jag.
Det är ur refrängen till järnvägsbyggarsången. Den
hade jag sjungit med Draga sista kvällen i Sarajevo. Jag
mindes de flesta av orden:

– Sa rada se vraćamo vedra čela, smeli omladinci
Titovi, mladi proleteri.

Det känns bättre nu. Det sjunger inne i mig. Jag går
nynnande, målmedvetet och taktfast i vinternatten.
Men fortfarande vet jag inte vart.

Jag hör steg bakom mig. Kvinnosteg. Snabba. Men
jag vänder mig inte om. Jag fortsätter att gå. Så
kommer kvinnan i fatt mig.

– Sie sind Jan Myrdal? frågar hon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmds/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free