Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde man i vart fall inte ta dem.
Men hur kan man veta något om den tiden om man
inte läser också andra sidan? Hade man skjutit Lucien
Rebatet efter befrielsen av Paris hade jag inte sörjt.
Han var förbrytare. Men det var fel att hans bok skulle
gömmas på det här sättet. Den måste man läsa.
Som pornografi förresten. Vem är jag att säga något
om det? Jag låtsas inte läsa Victor Hugos – om det nu är
Victor Hugos – Le Roman de Violette av höga litterära
skäl. Inte heller läste jag Schwester Monika erzählt und
erfährt för E. T. A. Hoffmanns skull eller Die reizenden
Verkäuferinnen oder Julchens und Jettchens
Liebes-Abenteuer auf der Leipziger Messe för att förkovra
mig i tyska språket och på så sätt göra lektor Lindmark
glad. Inte hyckla! Aldrig hyckla! Jag läste dem av
samma skäl som jag köpte Cocktail var fjortonde dag ända
sedan 1941. Fast de var bättre än Cocktail. Bättre också
som pornografi.
Men visst hycklade också jag. Detta kunde jag inte
säga högt. Jag hade försökt säga det till Nic en gång
och berättat något om hur jag ser på det vulgära och
menat att det inte bara var det vulgära från
femtonhundratalet man borde läsa men hon fördömde också
hon. För henne var det Reich som gällde. Orgasmen
var stor. Helig. Ren. En akt. Inget att besmutsa. Knappt
ens att skämta med. Vad Pirre och hans likar skulle
säga, det vet jag. De har sagt det.
Och här i Folkjugoslavien var jag övertygad om att
det inte var tal om annat än att det var borgerligt
dekadent att högt mena som jag inom mig menar att man
blev kåt av att läsa Diderots Les Bijoux indiscrets. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
