- Project Runeberg -  När morgondagarna sjöng : från glömda år /
166

(1994) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Thörngren från 1940 i den långa essayen vet jag, men
heldålig är den inte. Det hade Sigurd Hoel rätt i. Även om
ingen vill ge ut den. Men det var en dyster höst. Mycket
supa och slagsmål också.

Inte undra på att jag sedan föll som ett ton gråsten
för Maxine. Plötsligt trodde jag att livet hade
förändrats. Att det onda året var förbi.

Men inte hade jag lyckats ordna något för Maxine
heller. Fast hon sagt att hon trodde på mig. Nu satt jag
här på ett hotellrum i Beograd och det var redan natt.
Hon var väl i Italien nu. Should I ever clasp a maiden
whom the angels name Maxine.

– Quoth the Raven, ”Nevermore.”

Det blev alldeles varmt och sentimentalt i bröstet
och jag satte papper i maskinen och började skriva:

En man som hette Klas gick in på ett kafé i
Ambérieu-en-Bugey för att dö.

Han kom in i kaféet mitt emot stationen och han
hade gått genom Jura tre dagar och hans höga
pjäxor var leriga och han var svettig och han drack en
romtoddy för han var frusen.

Jura låg i dimma och de skogiga bergen dröp av
väta. Och Klas drack sin toddy och värmde sig vid
kaminen. Han var trött och han hade gått från det
förflutna i det dimmigt våta och han sträckte på sina
ben och trivdes.

Rummet var kalt, han var enda gäst och
skymningen föll på och värden drog för gardinerna mot
gatan och Klas drack ännu en romtoddy.

Och han kände värmen genom kroppen och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmds/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free