- Project Runeberg -  När morgondagarna sjöng : från glömda år /
222

(1994) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

reste ensamma som immigranter då. Lämnade mig
och småungarna. När faran gick över kom de tillbaka
till Sverige. Men då hade jag haft immigrantvisum! Nu
gick det inte. Det förklarade Alva. Ungdomar förstod
inte att vara försiktiga. De förstörde sina liv på att
uppträda på kommunistiska kongresser. Sedan kunde de
aldrig resa mer, sade hon. Det var därför Förenta
staternas ambassad hade stoppat mitt visum 1945 trots
att jag redan hade biljett och hytt bokad på Svenska
Amerika-liniens MS Drottningholm. Avresan skulle
vara fjärde juni då 1945. Skälet var enkelt. Jag hade
visat att jag var röd. Varför inte då Bryssel?

– Jo, sade jag. Jag följer med om du behöver någon
familj.

– Flickorna får det så bra med Gunnar i alla fall,
sade hon.

Men så blev det inte.

Gunnar menade att när Tingsten angrep honom så
hårt och hela pressen kastade smuts på honom och det
inte gick i regeringen längre fick inte också hon
överge honom. Dessutom var de två kända som ett så
föredömligt intellektuellt kärlekspar. Hon hade därför
gett upp och följt med Gunnar till Genève i stället.
Men stämningen mellan dem här nere var avslagen.
Ungarna såg jag inte mycket till. De gick i sin skola.
När de var hemma på les Feuillantines tog Karin och
den svenska flickan hand om dem. Alva skrev, sades
det. Jag försökte låna pengar av henne. Fick lyssna på
förmaningar.

Gunnar syntes sällan till. När han kom hade han
oftast Annika med sig. De arbetade samman på kontoret

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmds/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free