Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortfarande ont att tänka på det. Nu såg jag ut över sjön och
lyssnade till Bessie sjunga inom mig och grät. Över
Birgit, över Maxine, över livet. Fast grät tyst med huvudet
nedböjt så ingen skulle se det. Orden var inte fåniga.
Jag menade dem på allvar när jag skickade Birgit
skivan för ett år sedan.
Now listen honey while I say:
How can you tell me that you are going away?
Don’t say that we must part.
Don’t break my aching heart.
You know I loved you true for many years,
Loved you night and day.
How can you leave me? Can’t you see my tears?
So listen while I say:
After you’ve gone and left me crying,
After you’ve gone there is no denying,
You feel blue, you feel sad,
You’ve missed the dearest pal you’ve ever had.
There’l come a time and don’t forget it
There’l come a time when you regret it
Some day when your heart grows lonely[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
