Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då. Svenolov gjorde sådant som Huset där den rädde
mannen bodde och Frälsningssoldat bärande ett
träben åt en invalid. Sten gjorde en monumentalmålning
av en flicka väntande vid en busstation. Hon såg inte
bara fallen ut, hon var ett porträtt av bondens
styvdotter. Den lite fräckt utmanande trettonåringen vi
träffade när vi hämtade mjölk. Sten blev generad när jag
påpekade det.
De målade intensivt den våren. Appelträdet målade
de bägge. Det var gammalt och knotigt. Gumman som
bott här före oss hade hängt sig där. Man hade sett
henne en morgon hänga gungande från dess grövsta
gren. Den som sträckte sig mot stugan. Det var som om
hon tittade genom fönstret in i den tomma kammare
där hon levat slutet av sitt liv.
Svenolov och jag menade att vi sett henne gå över
åkrarna i skymningen. Först kanske vi skämtade.
Sedan hade vi stått nere på vedbacken en kväll. Det
skymde. Jag hade sågat, Svenolov huggit. Så sade han:
– Ser du henne, där, där på åkern vid röset.
Då såg vi henne. Eller vi kunde ha sett henne, det
grå och framåtböjda som rörde sig i skumrasket över
åkern vid röset.
Sedan målade de bägge av äppelträdet. Stora dukar
och små. Kalt äppelträd mot stormskyar och äppelträd
i lövsprickning. Idylliskt blommande äppelträd och
olycksbådande äppelträd i vilket en gumma hängt.
Men Svenolovs äppelträd med knotiga grenar
minns jag starkast, jag kan se det framför mig. Det var
kraft i det måleriet. I maj 1946 började Svenolov på
Otte Skölds målarskola. Den hade en landskapsklass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
