Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men det sprack. Jag kunde varken hålla mig från
politiken eller från annan läsning än skolans. Dessutom
flickorna. Sara och Lilly och därtill naturligtvis
Maj-Britt. Efter sex veckor var det över, då small det för mig
och jag reste till Karlstad där jag började arbeta natt på
Värmlands Folkblad som volontär med 25 kronor i
veckan och eget rum på Pihlgrensgatan.
Gustav har jag kontakt med fortfarande. Nu har han
ju börjat bygga upp sin nya institution ute på
Mälaröarna. Var där ute hos honom dagarna innan jag lämnade
Sverige. Kanske hade man 1944 bett honom hålla ett
öga på mig då när jag kom tillbaka till Karlstad för att
arbeta på Värmlands Folkblad. Det vet jag inte. Jag
tycker bra om honom och vill därför inte forska i det.
Men också han tog mitt skrivande på allvar. Han tyckte
om Pubertet när han fick läsa utkastet på hösten 1946.
Det är klart att du ska ge fan i att sitta och fila på
den, det tror jag skulle förta pubertetsintrycket som
är väsentligt för denna bok.
När Gunnar i fjol vår strax innan han lämnade
regeringen än en gång var helt rasande och hotade låta
spärra in mig på sinnessjukhus skrev jag till Gustav.
Han svarade från Karlstad att jag inte behövde vara
orolig. Han kände mig sedan flera år och kunde intyga
att jag varken var psykopat eller led av psykos. Jag
befann mig, och det kunde han som specialist på
barn- och ungdomspsykologi med bestämdhet hävda, helt
inom normalitetens gränser.
Om det blev allvar av kände han också andra som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
