- Project Runeberg -  När morgondagarna sjöng : från glömda år /
264

(1994) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skyddsrummet alla fyra gick det honom illa. Han blödde efteråt.
När han vacklade uppför källartrappen klockan tre
om morgonen satte han blodiga handavtryck på de
vita kalkväggarna. Alva hade vaknat och kom ned. Hon
var upprörd. Jag visste inte hur jag skulle säga. Jag ville
ju inte säga något mot Dagny. Hon hade ju inte menat
det så.

– Du förstår inte ungdomens kärleksliv, sade jag
därför.

Då skrek Alva och anklagade mig för
sexualmaterialism. Sedan grät hon, slog händerna för ansiktet och
sprang uppför trappen till deras sovrum. Sten låg till
sängs ett par dagar efteråt. Han klagade på
blodförlust. Men talade om Dagny hela månaden sedan.

Nu såg jag Dagny framför mig. Herregud vad hon
var vacker! Hon borde vara här nu.

Det började dra mot morgon men jag kunde ta mig
nedför trapporna i alla fall. Nu ringde jag Dagny. Jag
längtade så mycket, jag ville ha henne. Jag ville att hon
skulle komma. Vi skulle resa tillsammans till Sicilien.

Tillslut sade hon ja.

Jag vaknade med en ohygglig ångest. Munnen var
helt torr. Hjärtat slog oroligt och jag hade kväljningar.
Karin höll på att ruska mig.

– Här stinker drängstuga, sade hon.

Jag hade svårt att fokusera henne.

– Du har fått telegram, sade hon sedan.

– Men du är väl inte i stånd att läsa i dag, tillade hon
och öppnade det.

Det var från Stockholm.

SOBER UP STOP WE ARE NOT A HAREM STOP

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmds/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free